Saree shopping in Chennai city

När vi kommer ut från bion är det redan mörkt, klockan är snart sex på kvällen. Jag Som Anu utlovat var det nu dags för shopping. Sönerna avlämnas hemma, Anu har förberett mat åt dem innan.

Aron släpper av oss ner i shoppingdistrikten. Det är trångt och många människor i rörelse. Daniel hade berätta att i vissa affärer behöver man inte gå själv, står man bara rakt upp och ner så förflyttar folksamlingen en åt endera hållet. Har man då tur kommer man så småningom dit man vill. Jag fasar lite för detta, eftersom jag egentligen inte gillar stora folksamlingar. Jag undrar också hur vi ska hinna med någon shopping, jag antar att butikerna stänger vid sju eller åtta. Men Anu lugnar mig: De är öppna till åtminstone tio eller elva på kvällen!




Hon tar mig med upp på sari-avdelningen. Jag har aldrig i mitt liv sett så många vackra tyger och mönster! Eftersom jag berättat att jag gillar bling-bling tar hon mig till disken där man kan köpa "ready-made sarees", det vill säga, sarikjolen är sydd och sätts ihop med en hyska. Jag berättar att jag är förtjust i turkos och rosa och får prova den allra ljuvligaste sari. Den kostar ca 1000 kr, och för det arbetet är det inte mycket pengar, men dels tror jag inte att det uppkommer så många tillfällen att bära gala-sari på hemma, dels är den på tok för lång. Anu menar att man bara viker midjan dubbel några gånger, så blir längden perfekt. Eftersom just min midja är en av mina käraste, och efter hårt arbete surt förvärvade, kroppsdelar avstår jag från att köpa konstverket.




Det finns saris i alla prisklasser och material - både äkta sidan och konstsiden - från ca 300 rupier, motsvarande ungefär 49,50 kr till bröllopssaris som kostar över 100.000 rupier. Ni får själva räkna ut hur mycket det blir i svenska kronor. En normal månadslön för en medelinkomsttagare är mellan 15-30.000 rupier, så man får spara länge till sin bröllopssari. Å andra sidan är det något man gör bara en gång i livet, att skilja sig är ovanligt i Indien. Speciellt inom hindusiska familjer där man ofta bor ihop tillsammans i "joint families". Däremot berättar Emi, som är en mycket duktig researcher och håller koll på omvärlden, att hon nyligen läst att domstolarna har börjat jobba övertid på helgerna för att de har fått fler och fler skilsmässofall att ta ställning till. Det är då vanligare att paren kommer från överklassfamiljer än medel- och underklass.



Emellertid kan jag inte låta bli att inhandla en sari av lite billigare modell, bröllopstankarna får jag nog slå ur hågen verkar det som. Den här kanske jag kan använda på någon trevlig sommarfest, kanske på Stenskär!

Det är massor av försäljare som noga övervakar varje tygbit. Nästan alla försäljare är män i vita skjortor. Däremot är de flesta som handlar kvinnor, ibland åtföljda av sina män. När du valt ut en sari tar säljaren varan och du får ett utlämningskvitto som du går till en annan disk och löser in. De lite finare plaggen får en snygg kartong, de enkalre sarisarna får en papperspåse.



Eftersom det finns rupiesedlar i valörer ner till 10 rupies, vilket motsvarar 1,60 kr, blir det mycket sedlar i kassorna. Kassörerna är otroligt flinka och har stenkoll över sitt sedelförråd och bläddrar blixtsnabbt fram rätt växel. Naturligtvis får du stämpel på både fram- och baksidan på ditt utlämningskvitto innan du får mottaga din vara.

Efter ca två timmar är vi mer än nöjda och låter folkmassan föra oss mot utgången.