Både Anu och jag häde klätt upp oss lite extra och laddat handväskorna med visitkort. Nu skulle här minglas! Den här gången har vi i alla fall hjälm, det har Anu tydligen alltid när hon kör mellan hemmet och kontoret, det är bara kortare turer som körs hjälmlöst. Min något snäva mingelklänning hissas upp en bit så jag kan gränsla farkosten jag ska tillbringa den närmaste halvtimmen på.
Vi kommer mitt i rusningstrafiken, och det går inte jättefort framåt, det är ofta kortare och ibland längre stopp. Jag känner att jag spänner mig till en början och får kramp i benen, jag är ingen van spätta precis, men bestämmer mig för att lita fullständigt på Anu, annars skulle resan ha blivit omöjlig. Vägarna är ganska gropiga på sina ställen, men Anu parerar vant och säkert alla gupp och alla kanter.
Efter ett tag slappnar jag av och kan njuta av resan. Det är vackert. Mycket ljus i olika färger, många människor i vackra kläder ute på gatorna, färgglada stånd med blommor, frukt, grönsaker och hantverk. Och så doftar det så mycket. Fastän det är mycket avgaser, så tycker jag ändå det doftar gott! Det är någon sorts mjuk hinna av orientalska kryddor och rökelse över hela Chennai.
Adressen var 10 Downing Street, en ärofull adress som visade sig vara en engelsk pub. Jag hade nog förväntat mig att vi skulle visas in till ett särskilt rum där det skulle stå en massa svenskar och mingla för fullt. När Anu och jag anländer tio minuter efter utsatt tid och säger till mannen i dörren att vi ska till Chamber of Commerce Sweden, skakar han bara på huvudet. Vi går i alla fall in, och i en soffa längst in i puben sitter en man och två kvinnor som faktiskt ser ganska svenska ut. Det visar sig att mannen i familjen är anställd på Ericson i Chennai, att den ena kvinnan är hans fru som bor med honom här och att den andra är deras dotter som bor i Stockholm, men som hälsat på föräldrarna över julen och ska åka hem idag.
Dottern berättar att hon skulle flugit med Lufthansa, men blivit försenad tre dagar på grund av snöoväder i Frankfurt. Till slut fick hon åka med Qatar Airways via Doha istället, och det hade varit fantastiskt bra. "Just det!" tänker jag, nöjd med mitt eget val av flybolag. Det dyker upp ytterligare en svensk man, en bekant till Daniel som driver ett eget programvaruföretag här, och en svensk kvinna också arbetandes på Ericson. Efter en stund trillar det också in fyra glada danskar, varav tre bor och arbetar här och en är på besök hos dem. Så kvällen blir riktigt trevlig till slut och vid niotiden åker Anu och jag tillbaks, nöjda med vår tripp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar