Shoppingcentret är en blandning av internationella märkesbutiker, till exempel Esprit och Body Shop, och indiska butiker. Eftersom skor är väldigt kul (enligt många undersökningar är skor ju bland det roligaste vi kvinnor vet att shoppa) fastnar jag för en skoaffär med massor av läckra slippers i olika modeller, färger och prisklasser. Jag fastnar genast för en med massor av bling-bling, och plockar åt mig några fler och provar. Det blir två par enklare slippers, det ena paret rosa, de andra turkos samt de diamantbeströdda favoriterna.
Jag ber att få skorna utan kartonger, och istället får jag varje sko i en fin liten skopåse med butikens logga på. Sedan är det dags för lunch innan vi beger oss vidare till biografen där vi ska se en film.
Högst upp i gallerian är en stor food court med massor av olika stånd och mat från olika delar av världen. Det är svårt att få ett bord, men snart hittar vi ett inne i lokalen. Jag vil gärna ha ett närmre panoramafönstren, och just när vi satt oss ser jag att ett blir ledigt. Ska vi flytta på oss?, undrar jag, och Anu instämmer. Vi slår oss ner framme vid fönstret och det är en fatastisk utsikt. Jag väljer förstås indisk mat, Anu en Subways, sönerna tar pizza respektive hamburgare.
Efter ett tag börjar Anu prata i telefon, ganska intensivt. Jag förstår inte riktigt vad det handlar om, jag antar att det kan vara sin man hon talar med. Vi skulle åkt förbi hans restaurang, men han var tvungen att åka iväg på ett ärende, så det får bli en annan gång.
Just när vi ska resa oss och gå, kommer en av shoppinggallerians anställda, iklädd uniform och keps, fram och säger något till Anu. Anu svarar lite irriterat, men galleriapersonen verkar insistera.
- Vi ska följa med dem, säger Anu.
Det visar sig att vi glömt kvar min skokasse när vi bytte bord. Kassen togs genast om hand av galleriapersonalen, som är mycket uppmärksamma påkvarglömda saker, jag anar att det är viktigt ur säkerhetssynpunkt. Jag tror Anu märkte att kassen saknades och diskret försökte ringa och ordna det, för att inte oroa mig.
Emellertid är reglerna på gallerian sådana, att vi måste följa med in "bakom kulisserna" i peronalutrymmena. Vi förs till ett rum för kvarglömda saker och ser mycket riktigt kassen ligga på bordet. Jag blir glad och tänker att det väl bara är att ge oss den, men se så enkelt var det inte!
Mannen ansvarig för kvarglömda effekter-rummet ropar i sin walkie-talkie och ber oss vänta. "It's for your own security, madam", säger han hela tiden och är väldigt trevlig. Jag puffar Anu i sidan och säger "Det här blir roligt att skriva om på bloggen!"
Efter en en stunds väntan kommer annan uniformklädd man som tar min kasse och visar att vi ska följa med honom. Vi åker hiss ner till bottenvåningen och går efter mannen fram till en disk vid entrén. Där får vi visa kvitto och svara på ett antal frågor om vad påsen innehåller, hur många par skor och vilka storlekar. Jag ber att få ta en bild på damen bakom disken och vår ledsagare. Anu berättar då att jag skriver en blogg och att de kommer att hamna på Internet, vilket verkar roa dem båda. Jag får kvittera att jag hämtat ut min kasse med namn, adress och telefonnumer och innan jag får gå ska jag skriva i deras loggbok hur jag upplevde bemötandet av säkerhetspersonalen. När jag skriver "excellent" blir de båda jätteglada och tackar överväldigande. På det hela taget en intressant upplevelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar