Besök i hinduiskt tempel

Självklart ville jag besöka ett hinduiskt tempel här i Indien. Anu och jag tar plats i baksätet på bussen, äldsta sonen sitter framme bredvid Aron medan yngsta sonen och Vincent sitter i bagageutrymmet, där det finns två utfällbara säten.

Vi åker till Parthasarathy-templet som ligger nära Marina beach där vi var i söndags. Just det här templet är extra bra att gå till just på lördagar, berättar Anu.



Templet har anor från 700-talet och tillägnas olika reinkarnationer av guden Vishnu. Enligt Wikipedia avbildas Vishnu ofta blå, likt många andra gudar inom hinduismen. Han har fyra armar och åtföljs av sin månghövdade kobra. Han är gift med Lakshmi, lyckogudinnan och bor i Vaikuntha som betyder "Platsen utan längtan", dit de som tillber honom kommer efter livets slut.



Utanför templet är det full kommers. Många färgglada stånd där man kan köpa konstfulla blomsterarrangemang, kransar kokosnötter och rökelse att offra i templet.

Alla måste ta av sig skorna och gå barfota, så vi gör förstås detsamma. Det är många människor i templet, alla i olka stadier av tillbedjan vid olika altare. Vissa mycket diskret och lågmält, andra har nästan som små föreställningar där människor samlas runt dem. Det går också runt prosessioner med rökelse och musik.



Innan vi går in i templet undrar jag om det går bra att fotografera i templet och Anu säger: "Det bör du nog inte göra", så jag låter kameran vila på magen. Vid två tillfällen kommer det fram människor och uppmanar mig att ta bort kameran så jag förstår att det inte bara är något man inte "bör" göra utan att det är högst förbjudet.



Templet är giggantiskt stort. Vi kommer egentligen in från baksidan, men det är inget jag hade förstått om inte Anu sagt det, och går in genom en pelargång innan vi kommer ut på en öppen gård. Längre fram är en stor låst järngrind bakom vilken man ser massor av människor stå i kö. Anu berättar att eftersom det är lördag är det så många människor här att de låst entren till huvudaltaret och låter männsikor bilda köer vid en sidorentre istället, vilket är säkrare. Vi får alltså inte möjlighet att se själva altaret, men det är mycket annat att se på. I stenpelarna är huggna utsmyckningar och berättelser. På en stor vägg hänger stentavlor med test på olika indiska språk, Anu visar den som är på tamil.

I ett hörn står en stor balsaträmodell av templet. Det har två stora torn i vardera änden med den loggialiknande gården i mitten.

Besöket är en mycket andäktig och mäktig upplevelse med hundratals intryck, och svårt att återge i detalj.