Resa i halt väglag

Resdagen började vid tolvslaget hemma på Gustavsbergsgatan i Uppsala tillsammans med Olle. Efter en god supé, inhandlad av Olle på Östermalmshallen, bestående av sandwishes, gratinerad sjötunga i chablissås och Creme caramel samt Champagne och Sauternes lyssnade vi traditionsenligt på radion på tolvslaget. Alla Sveriges domkyrkor, med ärkestiftet Uppsala sist. Men i år blir nyårsfirandet kort.
Väckarklockan ringde 06.30. Ekonomisk som man är (eller i alla fall vill vara) var resrutten planerad: Stadsbuss till Resecentrum, flygbuss eller Upptåget till Arlanda, beroende på vädret.

Jag hade packat kvällen innan. Förutom kläder fanns beställning på leksaksbilar, köttbullar, choklad och svenskt godis från Daniels vänner i Indien. Köttbullarna hanns inte med (Mamma Scan är under min värdighet), men choklad från Annelie K, ursprungligen en present från vännen Sara, leksaksbilar till Santoshs son (Daniels närmaste vän och medarbetare i Chennai) och i sista stund packade jag också en kasse med min dotter Emblas gamla gosedjur som jag smusslat undan i källarförrådet för ett år sedan och som hon ännu inte saknat. Resväskan blev med andra orda ganska tung. När jag skulle lyfta ut den i hallen skippade jag således stadsbussen. Det fick bli taxi till Resecentrum.

När jag tittade ut genom fönstret på morgonen gjordes raskt nästa steg i planeringen om. Det hade snöat hela natten, säkert en decimeter nysnö. Det fick bli taxi fast pris direkt till Arlanda för säkerhets skull.

Så här i efterhand visade det sig vara ett klokt beslut. När taxin backade ut från min uppfart, lade i ”drive” och skulle åka hände ingenting! Hjulen snurrade och snurrade, men vi stod blickstilla. Efter lite försök att backa för att ta ny fart insåg chauffören och jag att den enda lösningen var att hämta lite grus i Brf Utsiktens källare.


Chauffören kämpade hårt med skottningen!

Jag fick sätta mig bakom ratten. Taxichauffören skottade och lade på grus. Jag gasade försiktigt och kom 20 cm framåt. Nytt skottande, nytt grus och ytterligare 20 cm framåt. Under ca 20 minuter. Till slut fick jag tillräckligt med fart för att komma på plogad väg och vi kom lyckligt och väl fram till Arlanda ca en och en halv timme innan planet skulle avgå. Under resan visade det sig att taxichauffören hade jobbat 16 år i Dannemora gruva och kände till namnet på både min kompanjon Odette Lager och hela hennes familj! Världen är liten.