Efter att ha skilts från de tre tjejerna fortsätter jag min runda. Jag tar för säkerhets skull samma sväng runt kvarteret en gång till, intrycken är så många att de inte hinns smältas med en gång. Det är lätt att gå vilse och även om jag försöker lägga märke till igenkänningstecken är det ett gytter av smågator och mycket ser väldigt lika ut. Det finns inte direkt några gatuskyltar, man kan tydligen inte bara ta en taxi och ge chauffören adressen. Det är inte alls säkert att han hittar dit!
När jag kommmit runt kvarteret väljer jag att ta gatan åt andra hållet, Ganska snart blir det mer människor och husen är i sämre skick. Här och var står åsnor bundna. Jag känner att jag nog hamnat i kvarter där jag vill ha någon med mig och vänder om.
Annars har jag hittils inte känt mig rädd eller hotad någonstans sedan jag kom hit, jag möts överallt av idel vänlig nyfikenhet och glada leenden. Det är inte många turister här, så jag utgör förstås ett annorlunda inslag. Jag tänker givetvis på att anpassa min klädsel så gott jag förmår så jag visar respekt och inte väcker anstöt. Leggings och klänning är det som gäller och jag känner mig mycket bekväm i det. Jag är emellertid glad att jag kommit under den kalla årstiden. Nu är det ca 28 grader, och kallare än så blir det aldrig. När det är som varmast är det över fyrtio grader!
I morse vaknade jag av råmandet från en ko, och det går många kor i området. Jag läser mig till att korna absolut inte är övergivna eller vilda, utan att de alltid ägs av någon. Kon är mycket värdefull och viktig för det indiska samhället och ger bland annat bränsle, mjölk och transport samtidigt som de kan leva på i stort sett vad som helst.
Jag fotograferar en söt kalv i kvarteret, men tvingas snabbt dra mig tillbkas då den lilla sötnosen blir lite för intresserad av min kamera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar