Jag har ju nästan bara skrivit om alla de positiva upplevelser jag haft i Indien. Men naturligtvis finns det också svårigheter här. För att min beskrivning av detta mångfasetterade land inte ska bli helt onyanserad vill jag också beskriva några av de saker jag lagt märke till och frågat mig för om.
Indien är en förbundsrepublik med 1,2 miljarder invånare varav Tamil Nadu har ca 65 miljoner, självklart finns här också både brotttslighet, fattigdom och misär.
Indien är ett land av stora kontraster. Det finns fantastisk rikedom och det finns fruktansvärd fattigdom. Det finns människor som anses vara finare och det finns människorsom i mångas ögon inte är värda någonting. Jag har själv problem med dessa skillnader, det är något som känns obekvämt för mig att ha "tjänare", men jag har förstås ingen makt eller rätt att ändra på det efter två veckors vistelse.
Samtidigt har vi ju klasskillnader även i Sverige, det kan vi inte blunda för. Det är skillnad på var människor bor och vad människor har för utbildning och yrken, även om vår övertygelse är att alla har lika värde, så vilka är vi att kritisera och förfasa oss?
När vi åker ute på lansdbygden åker vi förbi något som Anu säger är Asiens näst största fängelse. Jag vet inte riktigt vad Anu lägger in i benämningen Asien, jag kan tänka mig att till exempel både Ryssland och Kina kan ha större fängelser som man kanske inte ens känner till existensen av, men om vi säger att det är Indiens näst största fängelse så är det säkert ändå väldigt stort.
Anu berättar att fängelsedirektören på det här fängelset är en väldigt bra man som försöker ge fångarna utbildning så de kan komma tillbaks och klara sig bättre efter sin fängelsetid än före.
- But in India, it's the police that are the criminals, säger Anu. Poliser och politiker står inte högt i kurs hos befolkningen. De flesta har en åskit om att rättssystemet är mycket korrumperat och att de ser till att sko sig själva på den vanliga människans bekostnad. Senaste valet vann en politiker för att han lovade att alla skulle få var sin TV.
Ficktjuvar och tiggare finn också. När Anu och jag var nere i City i lördags kväll var jag oförsvarligt slarvig och lät min passpåse, som jag vanligtvis bär innanför kläderna, hänga kvar utanför. Jag hade tagit upp kreditkortet inne i affären men stoppat ner det i handväskan istället för tillbaks i påsen. Eftersom jag hade lämnat pass och andra värdehandlingar hemma i Ashok Nagar, var påsen tom. Rätt vad det är får jag en känsla av att någon är mycket nära mig och jag känner en rörelse vid min vänstra sida. Samtidigt anar jag i ögonvrån hur två unga flickor går väldigt tätt bakom Anu, och försöker sticka sin hand i hennes öppna axelväska. Jag tittar stint på flickorna som möter min blick och droppar av. Jag berättar vad jag såg och hon kollar väskan. Som tur var har hon sin börs i ett låst innerfack, så den är kvar.
Senare när jag kommer hem upptäcker jag att jag har fått ett mycket prydligt rakbladssnitt rakt igenom båda sidorna av min passpåse. Eftersom jag hade kreditkort och pengar i min handväska, blev jag lyckligtvis inte av med något. Hade jag blivit det hade det ju nästan varit mitt eget fel.
Anu berättar att unga flickor och pojkar tränas till ficktjuvar, ungeför som Fagin i "Oliver Twist".
När jag åker bil med Santosh till hans hem vill han visa mig den "riktiga slummen". Ärligt talat tyckte jag inte det såg värre ut än de kvarter i Ashok Nagar som jag hamnade i redan andra dagen här. En kvinna haltar fram mellan bilarna, Santosh vevar ner rutan och ger henne några mynt. Jag får en stark känsla av att kvinnan faktiskt spelar teater, och det tror Santosh också. Han säger att hon säkert är en del av ett organiserat tiggarsällskap och att hon får ge allt hon får in till någon man. Santosh ger henne ändå pengar, eftersom han säger att hon kommer att få det mycket svårt om hon kommer tillbaks till mannen utan några pengar.
Anu säger att hon ger pengar om personen verkligen är hadikappad eller mycket gammal, är de unga och friska tycker hon att de kan jobba istället.
Och många människor sliter verkligen hårt i Tamil Nadu. Grovarbetare arbetar ofta barfota, utan skyddskläder eller handskar. Jag berättar för Santosh om mitt besök vid spritkiosken. Egentligen dricker varken den hinduiska, kristna eller muslimsla befolkningen sprit, men det säljs en del alkohol ändå, även om det inte alls dricks ute på samma sätt som i Sverige. Santosh säger att många som arbetar väldigt hårt med kroppen, byggnadsarbetare till exempel, ofta tröstar sig med sprit för att döva de kroppsliga smärtorna som det hårda arbetet ger.
Vägarna är i ganska dåligt skick. Det är ofta stora hål i dem och det hänger till viss del ihop med att vägarna under regnperioden tar mycket stryk. Anu tycker att man borde satsa mer pengar på reparation av vägarna.
Det dör också många människor i trafiken. Jag har inte hittat någon statistik, men Anu säger att det är mycket svåra olyckor, eftersom människor tenderar att strunta trafikreglerna genom att köra alldeles för fort och ofta på fel sida av vägen.
Och det är väldigt smutsigt på många ställen, vattnet går inte att dricka och luften är på sina ställen väldigt förorenad av avgaser. Detta är baksidan av medaljen. Men som sagt; för att vara 1,2 miljarder människor så funkar det ändå ganska bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar