New Indian friends at restaurant

Min fototur har varit intensiv. Vart jag än vänder mig utspelar sig saker jag vill fotografera. Ett tempel, en oxkärra, en uttrycksfull blick. Jag blir så inne i upptäckandet och upplevandet att jag glömmer att äta och plötsligt kurrar magen till. En restaurang och en liter vatten genast, tack!

De kvarter där jag går är inte några turistkvarter, precis. De restauranger man hittar är oftast mer eller minder gatukök där man för några kronor kan få en, säkert mycket god, måltid men jag är lite för feg för att prova dem.

Efter en liten stund hittar jag en enkel restaurang som ser trevlig ut och som utlovar vegetariska rätter.




Många hinduer äter inte kött, så alla restauranger har skyltar som talar om om de är "non vegetarian" eller "vegetarian". Eller både och. På kontoret äter vi mest grönsaker, även om det idag serverades en underbar tandoori kyckling, och allt smakar som jag kanske nämnt tidigare helt fantastiskt gott.

Jag tar mod till mig och kliver in. Vid ena långväggen finns två handfat som jag ser att en gäst går fram till och tvättar händena i. Jag gör likadant, eftersom jag antar att det är högerhanden som gäller även här.




Jag ber om något gott indiskt och inom några minuter kommer servitören med en rund bricka, täckt med bananblad, med ca 10 små skålar i rostfritt stål innehållandes röror och såser av olika slag. i mitten ligger ett bröd ovanpå en skål med ris. Det ser fullkomligt fantastiskt ut!

Just när ja ska hugga in, hör jag en röst bakom mig som säger:
- Excuse me, are you eating alone?
Jag vänder mig ocm och vid bordet bakom mig sitter ett ungt par mellan 20 år 30 år gamla. Jag svarar jakande.



- Can we join you? frågar kvinnan, och självklart får de det!
Raj, mannen, och Mathi, kvinnan, har varit gifta i två år och de har just flyttat tillbaks till hemstaden Chennai efter två år i Mumbai dit de flyttade för att få bra arbeten. De är båda systemutvecklare, om jag förstår det rätt.

Raj jobbar på HP med Microsoft mjukvara och Mathi på ett företag jag inte uppfattar namnet på. Vi har en mycket trevlig stund och de lärde mig bland annat hur jag skulle gjort med min mat: Risskålen ska ställas åt sidan på bordet, och gärna några av de små skålarna också. Lite ris läggs upp på bananbladsbrickan och sedan blandas såserna och rörorna och äts med fingarna. Piece of cake!

De förklarar också vissa av rörorna. Det finns till exempel ett citron-ris som smakar fräscht kryddigt, en kokossås och en söt sås som smakar kardemumma.

Vi byter telefonnummer och mejladresser och Raj säger att om jag hamnar i trubbel är det bara att ringa honom!

Kan det vara så enkelt att få nya vänner? Ja, i Chennai kan det det.