Jag har blivit så oerhört väl mottagen här på kontoret. Alla har gjort sitt bästa för att få mig att känna mig både välkommen och hemmastadd. Jag frågar därför Daniel om det finns någonting jag kan göra för att visa min uppskattning. Han föreslår att jag ska bjuda hela kontoret på middag någon kväll, och det känns som en strålande idé.
Att bjuda 13 personer på middag på en bra restaurang är fullt möjligt för mig här. Jag pratar med Santosh som pratar med Auni som pratar med mig om var vi ska gå. Jag ger Auni en ungefärlig budget, och hon bokar på ett hotell som hon känner till där de har en buffé med både vegetariska och ickevegetariska rätter.
Tyvärr kan inte Shanti eller Emi följa med, men i övrigt hänger alla på kontoret på. Daniel har alltid varit väldigt noga med att när företaget gör något speciellt tillsammans ska alla följa med, oavsett vad man jobbar med. Inte alltid helt självklart på alla indiska företag.
Vi packar in oss i bussen, Aron och fyra tjejer i fram- och baksätet, Sam och Vincent därbak. Daniel och Ravi åker med Santosh i hans bil. Salvatore tar Anus skoter. Jag har ju berättat tidigare om den goda stämningen. I bussen pratas och skrattas det på tamil hela vägen till restaurangen. Jag sluter ögonen och lyssnar. Det är härligt att höra fastän jag inte förstår mer än några enstaka ord här och där. Tamil har av förklarliga skäl många engelska låneord. Kanske pratas och skrattas det lika mycket hemma, fastän jag inte lägger märke till det? Hur som helst blir jag varm i hjärtat, det är härligt att befinna sig i en sådan stämning.
Det visar sig att Anu bokat bord på ett med mina mått mätt riktigt lyxigt hotell. Fast då har jag förstås inte sett de lyxigaste. Det är i alla fall väldigt vackert och känns påkostat. Vi visas in i restaurangen och jag hinner ta bilder av buffén samt några andra middagsgäster. Det är rikligt med sallader, varma vegetariska rätter, röror, såser, kött- och fiskrätter och en stor dessertbuffé.
Även om det går att få alkohol på restaurangen är det ingen som dricker det under middagen. Som jag förstår seden är både hinduer och kristna indier måttliga med alkohol. Visst finns det de som dricker, jag stannade till vid en spritbutik härom dagen men stämningen kändes inte riktigt behaglig, så jag drog mig snabbt tillbaka. En kvinna som är intresserad av att köpa sprit i en av de lokala spritbutikerna är INTE en bra kvinna, har jag förstått.
Vi tar för oss av rätterna. Jag vill ju smaka åtminstone lite av varje. Allt är jättegott förutom en fiskgryta med mycket ben som smakar väldigt mycket av just - fisk. Ingenting jag kommer att beställa igen.
Sötsakerna är - söta. Mina favoriter är fortfarande de små bruna bollarna som Ravi bjöd på den första dagen. Jag har sett att de finns att köpa som mix i mataffären, ska försöka köpa med mig åtminstone en sats hem.
Jag tror det är dessertbordet som få mest uppskattning av alla. Både Vinu och Anu säger sig älska sötsaker.
Middagen varar cirka en och en halv till två timmar, sedan åker alla hem till sitt. Inget party hela natten här inte, det är ju arbetsdag i morgon. Vi släpper av Ranya vid hennes hem där hon bor med sin man och sina svärföräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar