Måndag 23 januari
Klockan tio ska Anu och ja ta en taxi ner till stan och träffa Santosh's reseagent Mr Bright Manohar, Managing Director på Cebeen World Travel Pvt Ltd i Cehnnai.
Vill indier resa till Uppsala?Redan i somras, då Santosh var på besök i Uppsala, guidade jag honom i Vasaborgen och han tyckte det var väldigt spännande. När jag frågade om han kände till Linnaeus svarade han ”Of course! Father of Biology!” Alla indier som går i skolan läser om Linné på högstadiet. Jag frågade också Santosh om han trodde det fanns ett intresse för indiska människor att resa till Sverige, och det trodde han. Självklart ser jag den växande besöksnäringen som en potentiell affärsmöjlighet. Men jag ser det också som en väg att engagera mig i Uppsalas och Sveriges framtid. Särbon Olles politiska engagemang har förstås påverkat mig under våra sex år tillsammans. Det kan kännas oerhört fjuttigt att jag är uppfylld av payoffer och säljade rubriker i jämförelse med hans arbete med nya sjukvårdsreformer, nya stadsplaner och miljöförbättringar.
Besöksnäringen viktig export
Eftersom Sveriges tidigare inkomstbringande exportnäringar undan för undan försvinner är det oerhört viktigt att vi utvecklar något nytt för att kunna behålla vår levnadsstandard. Besöksnäringen har stor potential att bli en ny viktig exportnäring som ger väldigt många arbetstillfällen. För att det ska bli så måste vi förstås utveckla flera bra reseanledningar, men också marknadsföra Sverige utomlands, vilket inte är lätt eftersom vi konkurrerar med resten av världen.
Indien är på G
Redan för flera år sedan, då jag hade nöjet att ha Fredrik Härén som informationschef när jag var anställd på Resco AB, uppmärksammade han mig på det faktum att Asien och framförallt Indien får en allt större medelklass med högre levnadsstandard, mycket beroende på att de är duktiga inom IT. Att Kinas levnadsstandard har ökat vet de flesta, men att även Indien har en ganska stor hyfsat välbärgad medelklass är det få som talar om, de flesta ser nog Indien som ett mycket fattigt land. Det finns många mycket fattiga människor, men det finns också en hel del väldigt rika och ganska många välutbildade som har det helt OK.
Varför Kina men inte Indien?
Visit Sweden, som ansvarar för att marknadsföra Sverige utomlands, är etablerade över hela världen, till och med i Kina, men inte i Indien. Det är för mig en gåta: Indien är, i motsats till Kina, en demokrati, Indien har 1,2 miljarder invånare varav det finns en hel del människor med oerhört mycket kapital, och dessutom talar alla människor från medelklass och uppåt engelska sedan tre års ålder!
Är Norge och Sverige samma sak?
Vi stiger in på Mr Manohars kontor någonstans i Chennais centrum. Det är ganska oansenligt och jag funderar på om just den här personen är rätt person att träffa. Vi inleder vårt samtal lite trevande, jag berättar om Sverige och frågar om han känner till det.
– Ja, jag känner till Norge, vår internationella delegation var där på konferens förra året, och Norge och Sverige ligger ju båda i Skandinavien, så det är väl samma sak, säger Mr Manohar.
Land of fresh water and clean air
Jag visar mitt bildspel och berättar kring det. Jag är ju helt novis på att sälja Sverige, men har hört att rent vatten, fräsch luft och lugn natur är mycket exotiskt för en indier, vilket jag mycket väl kan förstå. Jag har en idé om att en kombination av Stockholm, Uppsala, Gotland och Dalarna kan vara intressant. Stockholm som huvudstad förstås och med kungafamiljen och kungliga slottet som fokus. Mr Manohar undrade om det verkligen var möjligt att få komma in i själva slottet, och det är det ju!
Uppsala som universitetsstad med Linné i fokus och säte för Svenska kyrkan. Dalarna som centrum för kulturtraditioner och hantverk och Gotland med sin natur och historia. Dessutom har ju både Uppsala och Gotland koppling till vikingarna. Mr Manohar lyssnar intresserat och ställer frågor.
Indiens reseassociationer
Han berättar också att det finns tre officiella reseassociationer i Indien. Dessa nationella reseagentassociationer är dem man ska gå igenom om man vill starta resor för indiska medborgare. Varje år åker ca 14 representanter för dessa, varav han själv är en, någonstans i världen för att ha sin årliga kongress, India Travel Congress. Förra året var de alltså i Norge, i år ska de till Turkiet.
Sverige som värdland 2013?
Den nationella turistorganisationen i värdlandet står för resa, uppehälle och allt annat för dessa ca 14 personer under 3-4 dagar. De har aldrig varit i Sverige, Sverige är som en vit fläck för dem, säger Mr Manohar och tilläger att han skulle tycka det vore väldigt trevligt om Sverige också kunde bjuda in dem, kanske till år 2013, och står gärna som kontakt.
Vad vill man uppleva?
Jag frågade Mr Manohar vad indiska resenärer kan vara intresserade av att uppleva i Sverige, och NATUREN var viktigt. (Miljö- och ekologikunskap är ett skriande behov i Indien!)
Vad vill man äta, hur vill man bo?
Vikitgt utifrånperspektiv
Jag tackar Mr Manohar och ger honom en kasse med lite information om Uppsala, lite godis och en bok om Sverige. Jag känner mig mycket nöjd med mötet och med att ha fått ett viktigt utifrånperspektiv som jag tror jag kommer att ha mycket stor nytta av, även i andra sammanhang. När jag kommer hem mejlar jag mina anteckningar till Visit Sweden, eftersom jag förstås inte kan åta mig att bjuda hit en indisk delegation på 14 personer! Dessutom har en duktig entreprenör i Uppsala, Eva Kjällander, just berättat att hon funderar i liknande banor och redan kommit ganska långt, varför jag också mejlar henne den information jag fått fram. Förhoppningsvis kan hon vara den drivande kraft som behövs för att verkligen få till det här!
En julgåva till PUSH
Nästa anhalt är PUSH, barnhemmet jag besökte tillsammans med Daniel och Aziza förra året. I mitt julbrev till mina kunder skrev jag att årets gåva skulle gå till dem. Vi stannar vid en ATM, en uttagsautomat, och jag tar ut en summa pengar. Men jag har glömt kuvert! Som tur är har taxichauffören ett vitt kuvert, något tummat och med lite anteckningar på, men det får duga!
När vi kommer till barnhemmet är alla barnen i skolan, vilket förstås var en liten besvikelse, men huvudsaken var förstås att jag får överlämna pengarna. Fru Rajamani som driver hemmet tillsammans med sin son Dani och sin dotter hälsar välkommen. Dottern är hemma, en av flickorna som vuxit upp på barnhemmet och nu arbetar där samt Danis fru är också hemma. Jag ser till min glädje att Danis fru, som han gifte sig med i våras, väntar barn! Besöket blir kort, de har mycket att stå i innan barnen kommer hem från skolan. Det känns bra att kunna bidra med något, även om det förstås skulle behövas mycket mer.
Klockan tio ska Anu och ja ta en taxi ner till stan och träffa Santosh's reseagent Mr Bright Manohar, Managing Director på Cebeen World Travel Pvt Ltd i Cehnnai.
Vill indier resa till Uppsala?Redan i somras, då Santosh var på besök i Uppsala, guidade jag honom i Vasaborgen och han tyckte det var väldigt spännande. När jag frågade om han kände till Linnaeus svarade han ”Of course! Father of Biology!” Alla indier som går i skolan läser om Linné på högstadiet. Jag frågade också Santosh om han trodde det fanns ett intresse för indiska människor att resa till Sverige, och det trodde han. Självklart ser jag den växande besöksnäringen som en potentiell affärsmöjlighet. Men jag ser det också som en väg att engagera mig i Uppsalas och Sveriges framtid. Särbon Olles politiska engagemang har förstås påverkat mig under våra sex år tillsammans. Det kan kännas oerhört fjuttigt att jag är uppfylld av payoffer och säljade rubriker i jämförelse med hans arbete med nya sjukvårdsreformer, nya stadsplaner och miljöförbättringar.
Besöksnäringen viktig export
Eftersom Sveriges tidigare inkomstbringande exportnäringar undan för undan försvinner är det oerhört viktigt att vi utvecklar något nytt för att kunna behålla vår levnadsstandard. Besöksnäringen har stor potential att bli en ny viktig exportnäring som ger väldigt många arbetstillfällen. För att det ska bli så måste vi förstås utveckla flera bra reseanledningar, men också marknadsföra Sverige utomlands, vilket inte är lätt eftersom vi konkurrerar med resten av världen.
Indien är på G
Redan för flera år sedan, då jag hade nöjet att ha Fredrik Härén som informationschef när jag var anställd på Resco AB, uppmärksammade han mig på det faktum att Asien och framförallt Indien får en allt större medelklass med högre levnadsstandard, mycket beroende på att de är duktiga inom IT. Att Kinas levnadsstandard har ökat vet de flesta, men att även Indien har en ganska stor hyfsat välbärgad medelklass är det få som talar om, de flesta ser nog Indien som ett mycket fattigt land. Det finns många mycket fattiga människor, men det finns också en hel del väldigt rika och ganska många välutbildade som har det helt OK.
Varför Kina men inte Indien?
Visit Sweden, som ansvarar för att marknadsföra Sverige utomlands, är etablerade över hela världen, till och med i Kina, men inte i Indien. Det är för mig en gåta: Indien är, i motsats till Kina, en demokrati, Indien har 1,2 miljarder invånare varav det finns en hel del människor med oerhört mycket kapital, och dessutom talar alla människor från medelklass och uppåt engelska sedan tre års ålder!
Är Norge och Sverige samma sak?
Vi stiger in på Mr Manohars kontor någonstans i Chennais centrum. Det är ganska oansenligt och jag funderar på om just den här personen är rätt person att träffa. Vi inleder vårt samtal lite trevande, jag berättar om Sverige och frågar om han känner till det.
– Ja, jag känner till Norge, vår internationella delegation var där på konferens förra året, och Norge och Sverige ligger ju båda i Skandinavien, så det är väl samma sak, säger Mr Manohar.
Jag visar mitt bildspel och berättar kring det. Jag är ju helt novis på att sälja Sverige, men har hört att rent vatten, fräsch luft och lugn natur är mycket exotiskt för en indier, vilket jag mycket väl kan förstå. Jag har en idé om att en kombination av Stockholm, Uppsala, Gotland och Dalarna kan vara intressant. Stockholm som huvudstad förstås och med kungafamiljen och kungliga slottet som fokus. Mr Manohar undrade om det verkligen var möjligt att få komma in i själva slottet, och det är det ju!
Uppsala som universitetsstad med Linné i fokus och säte för Svenska kyrkan. Dalarna som centrum för kulturtraditioner och hantverk och Gotland med sin natur och historia. Dessutom har ju både Uppsala och Gotland koppling till vikingarna. Mr Manohar lyssnar intresserat och ställer frågor.
Han berättar också att det finns tre officiella reseassociationer i Indien. Dessa nationella reseagentassociationer är dem man ska gå igenom om man vill starta resor för indiska medborgare. Varje år åker ca 14 representanter för dessa, varav han själv är en, någonstans i världen för att ha sin årliga kongress, India Travel Congress. Förra året var de alltså i Norge, i år ska de till Turkiet.
Sverige som värdland 2013?
Den nationella turistorganisationen i värdlandet står för resa, uppehälle och allt annat för dessa ca 14 personer under 3-4 dagar. De har aldrig varit i Sverige, Sverige är som en vit fläck för dem, säger Mr Manohar och tilläger att han skulle tycka det vore väldigt trevligt om Sverige också kunde bjuda in dem, kanske till år 2013, och står gärna som kontakt.
Vad vill man uppleva?
Jag frågade Mr Manohar vad indiska resenärer kan vara intresserade av att uppleva i Sverige, och NATUREN var viktigt. (Miljö- och ekologikunskap är ett skriande behov i Indien!)
Vad vill man äta, hur vill man bo?
Maten i andra länder kan vara ett problem för indier, många är vegetarianer. När de åkte till Norge hade de med sig ”pre cooked food” men pizza funkade också… De indier som reser idag är mycket resvana, vana vid hög komfort och vill bo på femstjärniga hotell. De bor gärna på Radisson Blue, som det finns flera i Indien.
Hur länge?
Tidigare resor de arrangerat till Europa är på ca 9 dagar, och då har de gjort ”hela” Europa!
Hellre än att bara stanna i Sverige ser de Skandinavien som ett resmål då de flyger, åker buss eller tåg mellan de olika destinationerna. Shoppingen är inte viktig, mer än exklusiva souvenirer, allt annat finns i Indien redan eller så stannar de till i Dubai på vägen hem.
Vikitgt utifrånperspektiv
Jag tackar Mr Manohar och ger honom en kasse med lite information om Uppsala, lite godis och en bok om Sverige. Jag känner mig mycket nöjd med mötet och med att ha fått ett viktigt utifrånperspektiv som jag tror jag kommer att ha mycket stor nytta av, även i andra sammanhang. När jag kommer hem mejlar jag mina anteckningar till Visit Sweden, eftersom jag förstås inte kan åta mig att bjuda hit en indisk delegation på 14 personer! Dessutom har en duktig entreprenör i Uppsala, Eva Kjällander, just berättat att hon funderar i liknande banor och redan kommit ganska långt, varför jag också mejlar henne den information jag fått fram. Förhoppningsvis kan hon vara den drivande kraft som behövs för att verkligen få till det här!
Nästa anhalt är PUSH, barnhemmet jag besökte tillsammans med Daniel och Aziza förra året. I mitt julbrev till mina kunder skrev jag att årets gåva skulle gå till dem. Vi stannar vid en ATM, en uttagsautomat, och jag tar ut en summa pengar. Men jag har glömt kuvert! Som tur är har taxichauffören ett vitt kuvert, något tummat och med lite anteckningar på, men det får duga!
När vi kommer till barnhemmet är alla barnen i skolan, vilket förstås var en liten besvikelse, men huvudsaken var förstås att jag får överlämna pengarna. Fru Rajamani som driver hemmet tillsammans med sin son Dani och sin dotter hälsar välkommen. Dottern är hemma, en av flickorna som vuxit upp på barnhemmet och nu arbetar där samt Danis fru är också hemma. Jag ser till min glädje att Danis fru, som han gifte sig med i våras, väntar barn! Besöket blir kort, de har mycket att stå i innan barnen kommer hem från skolan. Det känns bra att kunna bidra med något, även om det förstås skulle behövas mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar