Fredag; Gym och Handelskammaren i Chennai

Fredag morgon skulle jag ta mig själv från hotellet till kontoret. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men Chennai består av ett virrvarr gator, många utan namn, som ser ganska lika ut på många sätt. Vis av detta hade jag dagen innan skrivit ut en karta på kontorets skrivare.

Jag tänkte också besöka ”mitt” gym som jag gick till förra året, Pink Gym. Enligt kartan låg det på vägen. Det var roligt att komma tillbaks, och tjejen i kassan kände faktiskt igen mig! Dessutom kom hon ihåg att jag gillat gymmet på Facebook! När jag var på Pink Gym i januari förra året var det helt nyöppnat och fräscht. Det var fortfarande fräscht, men den tryckta plastfilm som satt för fönstren med stora färgglada bilder i de rosa logofärgerna och med tränande kvinnor var i stort sett helt solblekta, endast en svag svärta fnns kvar. Det ger en aning om hur starkt solen skiner på sommaren. Vi är ungefär på samma breddgrad som Sudan och Thailland, så vi är nära ekvatorn.

Jag har försökt få internetuppkoppling på hotellet, men har inte lyckats. Alltså får jag passa på när jag är på kontoret om jag ska använda mig av Internet. Jag har nämligen en idé om att undersöka hur pass intresserade indier är av att resa som turister till Sverige. Som många säkert förstått har jag blivit mer och mer intresserad av besöksnäringen. Det började med Vasaborgen och alla frågor som turister från både Uppsala, övriga Sverige och resten av världen ställde. Det fortsatte med medlemskapet i Turismakademin, den Nationella Strategin 2020 och regeringens uttalade satsning på besöksnäringen som en av Sveriges nya basnäringar. Och genom förtroendet från Företagarna Uppsala att få vara deras representant i Destination Uppsalas styrelse har intresset bara fördjupats.

Därför frågade jag redan innan jag reste hit om Santosh kunde ordna ett möte med sin reseagent. Jag hade också varit på Turistbyrån och försökt hitta information och presenter som jag kunde ha med mig. Jag ville också kunna visa honom ett bildspel på Sverigebilder att prata ikring. Så hela fredagen gick åt till att göra det. Fredag kväll åker jag till Swedish Chamber of Commerce after work på samma ställe som Anu och jag var på förra året. Jag tar en taxi från hotellet. Det tar lite tid att hitta dit, även taxichaufförerna har svårt att hitta, men efter att ha stannat och frågat flera gånger kommer vi fram.

Precis som förra året träffar jag Mikael Gislén, ägare av ett svenskt it-företag här i Chennai och samarbetspartner med Daniels och Santoshs företag Solid Partner. Här finns även den Ericson-anställde mannen med fru som jag träffade senast, en kvinna från Skåne som just tillfrisknat från dysenteri, en man från Norge, en man född i Indien men indienchef för ett norskt företag, och några till. Jag pratar en del med mannen som är född i Indien och som heter Gur, och berättade om mina funderingar på reseverksamhet för indier. Han har själv bott i bl.a Norge, Bankok och Hong Kong och jag fick många bra tips på vad som är viktigt att tänka på för indier som åker utomlands.

Ett kärt återseende

Så var jag då framme i Chennai igen. När jag steg ut från flygplatsen tog värmen, dofterna och ljuden emot mig som en välkomnande famn. Min fina vän Anu hade beställt taxi åt mig. Chauffören skulle stå med en skylt med mitt namn på utanför flygplatsen. Men ingen chaufför fanns på plats! Klockan var ca 24.00 svensk tid, jag hade varit på resande fot i över tolv timmar och längtade efter att få sova, så jag blev lite orolig att han skulle ha missat eller fastnat i Chennai-trafiken. Jag gick fram och tillbaka tre gånger längs raden av taxichaufförer innan jag beslöt mig för att ringa Anu, som jag visste låg och sov. Och precis när jag avslutat samtalet såg jag hur en ny person med taxiskylt banade sig fram genom människomassan: Nu hade han kommit!

Eftersom Daniels företag, som sakta men säkert övergår till att heta Solid Partner, vuxit under året finns det inte längre plats att bo på kontoret. ”Mitt” sovrum är uthyrt till en grafisk designer. Så Anu har bokat hotellrum åt mig på Gokulam Park Hotel, alldeles i närheten av kontoret och Ashok Pillar, ett monument över kungen som gett stadsdelen sitt namn Ashok Nagar. 04.50 lokal tid har jag inrättat mig på rummet. Det är ett mindre hotell med restaurang och rummet är rent och fräscht med allt man behöver. Santosh, platschefen på Solid Partner och Daniels nära vän, kommer och hämtar mig vid lunchtid. Det var ett mycket kärt återseende, även om det inte var så längesedan vi sågs. Santosh var i Uppsala i augusti och då sågs vi flera gånger. Jag fick bl.a möjlighet att guida honom i Vasaborgen.

Vi stannar till för att köpa lunch på en snabbmatsrestaurang. Dofterna från det indiska köket går inte att beskriva, men de är mycket kryddiga och angenäma. Som de flesta restauranger här är också denna helt vegetarisk och Santosh beställer en tallrik med sydindiska röror och godsaker.

Jag känner mig full av förväntan när vi kommer till kontoret. Jag vet att mina kvinnliga vänner Anu och Vinu är där samt de unga männen Ravi, Sam och Sylvester som jag träffade förra året. Till min förvåning sitter också Ramya vid ett av skrivborden. Ramya fick tvillingar för fem månader sedan, så jag hade trott att hon skulle vara mammaledig, men hon har kommit tillbaks lite tidigare. I Indien är man föräldraledig i cirka sex månader.

I det kontor där man tidigare varit ca åtta personer är man nu många fler, jag hann inte riktigt räkna. De stora skrivborden är borttagna och har ersatts av pulpeter där nätt och jämt datorn får plats. Eftersom det papperslösa kontoret är verklighet här, verkar det fungera alldeles utmärkt. Jag har förstås tagit med mig lite godsaker och presenter som brukligt är, bland annat choklad från Annelie K, (förstås!) men de 1½ kg köttbullar från Mamma Scan samt 0,5 kg hemlagade från Mamma Mia som jag lovat Santosh ligger tyvärr kvar hemma i min frys!

Som om jag aldrig varit härifrån sätter jag mig direkt och jobbar. Bland annat håller jag på och slipar på Solid Partners kommunikationsplattform! Jag ser fram emot att bli mycket inspirerad under veckan!

Vi planerar också vad jag ska göra här: I morgon börjar jag dagen med att gå till ”mitt” gym, som ligger mellan hotellet och kontoret. Another day at the office på fredagen. På kvällen har Chamber of Commerce Chennai lämpligt nog ett AW-möte, liknande det jag var på förra året. Jag har stämt träff med Mikael Gislén på Gislén Software som jag träffade då.

På lördagen ska jag besöka ett ställe strax utanför Chennai som är som ett indiskt ”Skansen”. Jag har fått tips av vännen Anita på olika saker man kan besöka och detta verkade vara närmast. Anita har själv rest på Indien under 20 år och har massor av erfarenhet. Söndagen tänker jag ägna åt promenader i de angränsande kvarteren. På måndag har jag bokat ett möte med en indisk resebyråagent och efter det ska vi till PUSH-barnhemmet. Tisdag och onsdag blir antagligen jobb på kontoret, jag har bl.a lovat bistå Solid Partner med råd och synpunkter för att eventuellt vidareutveckla verksamheten.

Nu är klockan lite över ett på natten lokal tid. Jag har sovit några timmar tidigare på kvällen, och nu är det dags att släcka för idag!

Tillbaks i Doha

Nu sitter jag på Doha Airport igen. Det är märkligt vad mycket som hänt sedan jag var här första gången för ett år sedan. Då visste jag inte vad jag hade att vänta, nu känns allt märkvärdigt bekant, nästan "hemtrevligt". Allt är sig likt, bara andra människor. Som ressällskap hade jag James, en svensk entreprenör i fastighetsbranschen med rötter i Pakistan och Indien. Vi hade mycket att tala om och jag skrev upp flera boktitlar och webbsajter som han tipsade om. Som alltid när man har trevligt ressällskap gick det ganska fort. Nu ska jag försöka sova lite mellan Doha och Chennai.

Nu bär det av igen!

Idag om en vecka åker jag tillbaks till Indien igen! Jag blir helt varm och pirrig i kroppen när jag tänker på det. Det är nästan som när man är kär! Och jag är ju hopplöst förälskad i staden Chennai. Dofterna, ljuden, vänligheten och färgerna. Jag längtar också efter att få träffa mina kollegor och vänner på kontoret och besöka "mitt" gym. Mycket har hänt under året som gått. Kontoret i Chennai har vuxit med flera nya medarbetare. Företaget har också bytt namn till Solid Partner! Just nu arbetar jag med att formulera en kommunikationsplattform för Solid Parner. Under veckan ska jag insupa atmosfären för att till fullo kunna formulera färdigt. Jag har också bokat in möten med presumtiva samarbetspartners. Mer om det längre fram.